Header

En dag med pojkarna hemma. Jag och Hugo passade på att gå upp i skogen när Enzo sov. Det var kämpigt att få upp honom så långt. Kändes som en meter snö och väldigt lös. Men det är så fridfullt där uppe. Blöta blev vi. Sitter h är så frusen i soffan nu. Ser så fram emot helgen. Ska på Spa. Som vi sett fram och längtat till det. Ett dygn med bara tjejer. Första natten jag sover utan Enzo. Känns sådär. Men någongång måste bli första. Om en vecka åker vi till Sälen en långhelg. Blir att fira mim födelsedag där med god mat och förhoppningsvis fint väder. Har inte åkt utför på 3 år. Ska bli så härligt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Han kom hem med dom finaste tulpanerna. 3 buketter tillichmed. Dom lilaröda blir jag så glad av att titta på. Sen så igår fick jag instruktioner att vara lite finklädd och se någorlunda anständig ut och vara klar på eftermiddagen. Vid 18 åkte vi och lämnade barnen hos Farmor och åkte ner till Blackstone. Äntligen! Så gott alltså! Vid ingången möts vi av mamma och pappa. Pappa lika ovetandes som jag. Då har Mamma och Anders lurat ut oss båda ihop. Supermysig och god kväll. Vi skålade i Prosecco och åt såklart gott. Chokladbomben är ett måste där.

Likes

Comments

Förra året på alla hjärtans dag så gick vi ut och åt på Pinchos och skulle få en helkväll ihop, bara jag och Anders. Men jag mådde fruktansvärt illa och kunde knappt äta någon av deras maträtter. Det blev en tidig hemgång och vi somnade innan 9 tror jag.
Då var Enzo inte ens 1 cm lång i magen.
I år har han och jag fått en hel morgon och förmiddag ihop, bara han och jag. Vi har bara myst och kramats i soffan. Har fruktansvärt ont i ryggen. Säkert efter att jag sover så dåligt och princip suttit i sängen med Enzo i famnen dom senaste nätterna.
Nu ska vi hämta storebror på förskolan!

Likes

Comments

Det går något virus hemma hos oss just nu. Och konstigt nog är inte jag den som är sjuk ( peppar peppar ) utan Anders och Enzo. Enzo fick sin första feber i helgen och Anders fick sin första feber på typ 4 år. Han var lika ynklig som våran 4-månaders, hehe. Själv är jag rastlös och har lite för mycket energi för att sitta i soffan. Men Enzo är sååå mammig och ska sova i famnen, dag som natt. Mysigt men såå låst!
Hugo är som vanligt världens snällaste och gulligaste. Han har även börjat säga ”Flåt Mamma, inte mening” ofta. Gulle. Vill pussa och krama sönder honom.
Nu har vi äntligen börjat natta honom i hans rum igen. Gick kanon! Efter att ha sovit i samma säng alla 4 i typ 4 månader = trångt!
Iafl så när Enzo och A sover så hjälper Hugo mig att möblera om och läsa pappas favvobok han egentligen inte får röra. Fotoboken! Tiden när det bara är han och jag är så mysig. 

Likes

Comments

Yum! Måste bara dela med mig av detta för det var så gott. Tog snabbt med mobilkameran innan vi skulle äta, kasst! Ska ta bättre bilder nästa gång. Blir själv så inspirerad av matbilder.
Iallafall grönsakswook med currystekta kycklingbitar och nudlar. I did good this time.
Så enkelt. Du behöver:
• Wookgrönsaker. Antigen på påse eller färska. Föredrar färska men denna gång blev det påse. Vattenkastanjer och broccoli är favoriten.
• Kycklingbitar. Jag fräste på mins redan färdiggjorda kycklingfiléer och kryddade enbart led curry och lite olja i pannan.
• Koka nudlar.
Voilà!
Sedan jag blev ihop med Anders gör han 80% av maten. Så detta är inte illa pinkat för mig.

Likes

Comments

I helgen har Enzo haft sin första feber. Mitt hjärta går sönder. Ett spädbarn som är sjukt är fruktansvärt. Hela hans personlighet har försvunnigt imellanåt. Han är en solstråle av rang och är glad jämt. Men nu har han varit helt nollställd och tom i blicken. Kroppen är slapp och varm. Lille vän. Älskar dig så. Hoppas det går över fort nu!

Likes

Comments

Dom kommer allt närmre och närmre. Från att knappt ha gått på våran gård till att dom nu faktiskt står på våran veranda lite då och då. Är så fruktansvärt nyfiken på ifall dom skulle kunna bli pyttelite tama. Tänk att få mata dom med handen. Eller inte bli skrämda när man öppnade dörren. Vore så coolt. Men än så länge får vi nöja oss med glasrutan emellan. Tur det finns kameror. Dom är så galet söta, Älgarna, som Hugo kallar dom.

Likes

Comments

Ja, så stor har han nu blivit. Har alltid tänkt att dom 4 första månaderna så är bebisar verkligen små nyföddingar. Efter det så börjar dom bli så stora. Och det är exakt det som händer just nu. Vår lilla bebis väger över 7 kilo och är 4 månader. Inte liten längre. Smakportioner har introducerats och han sitter i matstol i kortare stunder. Som den separationsångest-människa jag är så är det jättejobbigt för mig att gå vidare från den tiden med honom som nyfödd. Men jag blir fascinerad varje dag över hans framsteg och ser förväntansfullt på vad våren och sommaren kommer att erbjuda. Speciellt med Hugo som uppfattar saker på ert helt annat sätt nu och förstår.

I Söndags tog vi oss äntligen ut på sjön. Det var strålande sol och den vackraste och glittrigaste dagen den här vintern än så länge. Men det var -10 och lite blåsigt på sjön. Men vi hittade lä och drack choklad och åt Mormors godaste tekakor. Sedan blev det en gråtig resa på boben tillbaka till bilen. Då var energin slut för 2-åringen. Men det mesta går att mutas med lite soffmys och Bamse.

Likes

Comments

Nytt år, nya möjligheter. Dags att uppdatera mitt liv här lite. Om det såväl blir en kort text men förhoppningsvis mest bilder.
Det har varit så himmelens kallt ett tag nu så vi har mest myst inne, som vi är bäst på. Numera vill Hugo mer och mer ofta leka själv inne på sitt rum. Han har börjat stänga dörren. Ibland kollar jag igenom nyckelhålet för att se så han inte gör hyss. Oftast plockat han runt bland sina saker och pratar för sig själv, men ibland öppnas fönstret (som det är spärr på och inte kan öppnas helt) och böcker och lite annat åker ut i snön. Busunge! Mellan gångerna kommer han ut och vill ge Enzo en puss eller två, sen springer han in igen.
Men vilken skillnad det är på honom för bara några månader sedan. Nu har vi landat i att vi fått en till familjemedlem hos oss.

Likes

Comments

Är så fruktansvärt förälskad i dessa två! Det går iiiiiinte att beskriva med ord vad ens barn betyder för en. Att ett leende kan få en att brista ut i gråt, för det gör så ont i bröstet av kärlek. Det gör jag i princip varje dag nu när Enzo börjat le och kommunicera. Hugo kan säga jag älskar dig. Man bli knäsvag. Så knäsvag man aldrig blivit förut. Ingen förälskelse kan mäta sig med det.
Ser ni hur fantastiska dom är?
Två friska helt underbara pojkar. Im so blessed!

Likes

Comments